Vi är testpiloter nu, det är rätt kul. Jag skickade in intresseanmälningar på alla möjliga tester och blev uttagen till tre stycken. Småfolks kex och puré, Hipps gröt och Arlas smaksatta vispgrädde. I dag har vi testat Småfolk och bloggat i deras blogg om vad vi tyckte, det roliga är att man får vara kritisk, det behöver inte alls bara vara gulligull. Mest kritisk är jag mot att det står på engelska på förpackningen, jag hatar engelska där det inte behövs. Fruktpurén heter Squeezy- varför det? På paketen står det "No junk", helt onödigt.

Uppdatering!

Ja, det har varit tyst ett tag. Närmare bestämt i 5 månader. Jag hade glömt mitt lösenord och orkade inte ta ta i det, men blev så arg på Ellos att jag ville sprida budskapet för att de skalla tappa fler kunder. Kom då åter ihåg min gamla blogg och nu är jag här.

Det som har hänt är egentligen: ingenting.

Lilla As pappa och jag strider värre än någonsin. Han kom inte tillbaka till mig, och jag vet inte om jag älskar honom längre. Han har varit ett självupptaget svin hela sommaren och hösten. I augusti enades vi via familjerätten om en lösning för umgänget mellan honom och lilla A, hon har träffat honom i hans hem 2 ggr per vecka, 2 timmar varje gång. Det gick urdåligt i början, han krävde att jag skulle lämna över henne i trapphuset (fick inte komma in i lägenheten) och hon storgrät och jag fick inte stanna en stund så hon fick vänja sig vid honom i lugn och ro. men efter två månader av sådana lämningar började hon vänja sig och slutade gråta. Vi utökade då till 2 timmar och en kvart per gång.

Jag tycker hon känns ganska trygg med honom nu och han började dessutom för en månad sedan för första gången berätta lite om vad hon gör hos honom, innan har det varit en väl förborgad hemlighet. Jag har därför föreslagit att han nu skall ha henne 3 timmar per gång, men han vägrar att göra överenskommelser direkt med mig och kräver att vi förankrar alla beslut hos socialtjänsten (familjerättsenheten). Vi skall tillbaka dit i januari och jag vill inte gå dit i förtid bara för att förankra ett frivilligt förslag som han och jag kan komma överens om själva. Han vägrar och där är vi nu - han påstår att han vill vara mer med henne och jag tror hon vill vara mer med honom, men hans principer är viktigare. :-(

Han hotar med vårdnadstvist om umgänge inte utökas, men samtidigt visar han noll vilja att samarbeta vilket knappast gagnar honom i en tvist.

Lilla A fyllde ett år häromdagen och då var faktiskt både hennes pappa och storebror här och firade. Pappan var extrem sur och otrevlig mot mig, men A märkte nog inget och det var härligt att hon fick ha hela sin familj samlad. Alla syskonen och föräldrarna på en gång, det har inte hänt sedan hon var fem månader.

Hej då Ellos!

Beställde redan i september en overall till mellanflickan, den skulle levereras 25 november. Lite sent tyckte vi, men overallen var fin och ganska billig så vi slog till. Så har hösten gått och vintern kommit, snö har fallit och E har tjatat om sin overall varje vecka. Nu i dag skulle den komma! Men tji fick vi.

I stället kom ett mejl från Ellos om att overallen är försenad - till den 15 december.

Jag blev arg och ringde Ellos, som skyller på leverantören och inte kan lösa mitt problem.

-Okej, kan ni skicka mig en annan overall?

-Ja, men du får inte samma pris.

Jag blev ännu argare men gick ändå in och kollar de overaller de har kvar - den enda som finns i större storlek än 92 levereras 10 januari.

-Vi kan inte göra något åt det, det är leverantörens fel. Vi får samma svar från dem om vi ringer dem - tyvärr, allt är försenat.

-Varför kräver ni inte kompensation av dem så att ni kan kompensera mig? Som det är nu är det jag som får ta smällen för att de sjabblar.

-Så gör vi inte.

-Då tappade ni just mig som kund. Stryk beställningen och skicka inga fler kataloger, tack.

Så nu har vi väntat hela oktober och hela november, alla overaller är slutsålda i affärerna och min E får frysa.

Fy för Ellos.

Folk kan inte skriva.

Det här är den sämsta text jag har läst på mycket länge.

http://www.tapeter-kök.se/Kokstapet.html

Hur kan...

...kungahuset driva sin löjliga uppfattning att pappan skall lämna över dottern?

...folk säga "låt dem göra som de vill", när det är våra skattepengar som betalar?

...media svälja att en simpel snubbe från Ockelbo plötsligt skall tituleras Ers kungliga höghet?

... ansvariga i Stockholm kalla festandet kring bröllopet för "Love Stockholm"? Var finns ansvaret att bevara vårt eget språk?

Kungen är en fjant och bröllopet en pseudohändelse.

Tisdagslistan

Läser att man kan göra måndagslistor om allt man är lycklig för. Jag sätter i gång i dag, men det råkar vara tisdag. Nästa gång blir det en måndagslista.

I dag är jag glad för detta:

*Hämtade bilen på verkstaden, kostade 2 000, jag hade ångest men bilmeken rådde mig att behålla min gamla Volvo från -90 (31 000 mil!) för att de är billiga att reparera och kan gå hur långt som helt. Han menar att nya bilar kostar mycket mer att laga, all datorisering gör det krångligt och dyrt, och Volvo har alltid andrahandsvärde. Kanske har han rätt. Jag vill egentligen behålla den.

*M var här i går, var bara med bebisen A, inte alls med mig, Gick direkt när hon hade somnat, och jag blev ledsen. Men på natten kom det sms om att han var glad att han fått komma, tack för maten, etc etc. Får väl vara glad för det lilla.

*A sover lite bättre på nätterna och börjar bli frisk.

*Jag hittade ett enormt kul jobb i går som jag sökte, och kanske har chans att få. Jag har jobb efter mammaledigheten, men det här såg så kul ut.

En klen lista i dag, men jag är rätt deppig. Kanske blir det mer nästa måndag.

Fotbolls-VM som tidslinje

Dags för fotbollsVM igen! Jag älskar fotbollsVM. Min TV står i garderoben men kommer fram på melodifestivalen och fotbollsVM (+ EM). Så på fredag skall den fram, och så skall jag sitta klistrad framför ivorianernas Drogba och Lagerbäcks Nigeria. Framför allt skall jag se och heja på Danmark. Lilla As pappa M är dansk, så Danmarks sak är vår.

När min äldsta dotter F var nyfödd var det fotbollsVM, sommaren -98. Jag satt i vår lägenhet och ammade i soffan framför matcherna och tänkte att nästa gång det bär av är hon fyra år. Fyra! Det kändes som en oändlighet. Men alla som har barn vet att den äldre generationens ständiga klyscha är sann: det går så fort! Så mycket snart var det 2002 och dags igen. F var fyra och jag hade en ny bebis i magen. Dessutom hade vi köpt hus och hunnit krisa rejält.

Här någonstans började jag ana hur fort ett barnliv går. Nästa gång är F 8 år, tänkte jag, och sedan är det bara 12, 16 och 20 kvar innan hon flyttar från mig.

När hon var 8 hade lillan E hunnit bli 3, och jag och barnen följde VM från vår lägenhet. Vi hade alltså hunnit separera vid det laget. Sorgligt, och verkligen inte vad jag tänkte under Fs första VM. Vi hängde ut en handduk med sverigeflaggan från balkongen varje gång Sverige spelade match, och hörde vrålen av lycka eka över en sommartom stad när Sverige gjorde mål. Så kom tanken åter- nästa gång är hon 12. F-n vad fort det går.

Nu är det dags igen. F är 12 och vi har lämna vår lilla lägenhet för ett liv i huset med M. Jag har fått en ny bebis, och M har hunnit lämna oss igen... F är 12 år och jag tänker att hjälp, nu har jag färre VM kvar än jag har haft med henne. Samtidigt får jag viss tröst i att se hur mycket som händer mellan två VM.

Vad har hänt nästa gång? Nästa gång är F 16 (!), E 11 och A fyra. Nu vet jag hur fort det går.

Trädgårdsdrömmar

Jag har nyligen fått trädgård igen efter fyra trista år i lägenhet.

Jag älskar odling. När andra målar eller tränar för att få frid håller jag på i trädgården. Man kan gräva i hat, klippa rosor i ömhet, plantera om i kontemplation.

Trädgården är liten, ointressant, vetter mot en väg och avgränsas med ett fult staket med klumpiga dimensioner. jorden är tunn och miljonprogramsmässig; ett tunt lager jord på grus och singel.

Men jag tror på min trädgård. Jag när drömmar om hav av liljor, svällande pionknoppar, vandrande skugga. En dag skall den vara som jag vill.

Syrenerna mot staketet har jag hämtat hos syster S som har en ljuvlig sörmländsk jätteträdgård. Jag behövde fort få upp insynsskydd och varje liten syrenplanta kostade 129 kronor på plantskolan, men min systers snälla man grävde upp sju plantor till mig som jag satte när jag kom hem,

i hård blåst och bebisen sittande i vagnen bredvid. Nu har de tagit sig och det känns kul.

Jag har också anlagt en häck - grävde 16 meter dike i stenhård jord med bebisen sittande i babysitter bredvid (M är borta, ja, men trädgården kan inte vänta...) och satte sedan 50 småplantor av häggmispel i mitt dike. De har sett lite ledsna ut men jag tror de tar sig. Återkommer med bild.

Av fjärilar kan man lära ett och annat

Mellandottern fick fjärilslarver i julklapp av bonuspappa M. Man skulle vänta tills det var några veckor kvar tills det är varmt ute, sedan gå in på nätet och uppge en särskild kod. Då skickar en firma i England en burk med larver. Burken måste genast tas ur sin kartong (open immediately), ställas upprätt i ett icke solbelyst fönster (för att undvika kondens). Sedan väntar man, medan larverna äter den mat som ligger i bruken och sedan hänger sig som Jn i burktaket för att förpuppas. Man flyttar då pupporna till en särskild fjärilsbur (som hon också fick i julklapp) och låter dem hänga där i en vecka tills det plötsligt kommer fjärilar. En fantastisk förvandling, en saga kring livets olika skeden.

Nu var det vår tur. Vi väntade hela långa iskalla vintern och kunde äntligen beställa larverna i början av april. Varje dag vittjades brevlådan, men inga larver kom. Efter fyra veckor skrev jag ett surt brev till fjärilsfirman och lovades nya larver.

Samma dag kom den första burken (ironiskt nog hade M precis hunnit sticka då, så han fick aldrig se sin julklapp i praktiken). Vi öppnade omedelbart och fann bakom en tät hinna av kondens två döda minilarver och tre gigantiska larver som hade ätit konstant medan burken låg i posten (inte upprätt i en icke solbelyst fönsterbräda utan snarare slängda i en postsäck någonstans). Efter två dagar hängde de tre stora larverna som puppor i taket. Dottern var besviken över att hon varit med om en så liten del av larvtiden, men vi hängde över pupporna i fjärilsburen och väntade.

Efter någon vecka kom fjärilarna ut ur sina puppor, det var faktiskt rätt coolt. Nu skulle man lägga in vindruvor, apelsinbitar, banan och blomblad. Efter två tre dagar skall man släppa ut fjärilarna i naturen, men det regnade bara och var alldeles för kallt. Jag började bli stressad över att fjärilarna skulle hinna dö i sin bur (det var inte så kul att plocka blommor och lägga in druvor efter två dagar, så det började bli torftigt för djuren i sin bur).

Så i söndags var det äntligen hyfsat varmt, soligt. Vi satte oss på gräsmattan. Klimax var här, efter fem månaders väntan sedan julklappen packades upp.

Två fjärilar fladdrade ut, satte sig i en rönn, vi kunde följa dem med blicken. Den sista tvekade lite men vinglade ut, tog sju jublande vingslag mot den blå himlen - och:

-Mamma. Jag tror fågeln tog fjärilen.

-Nej då. Fjärilen hann kasta sig in i buskaget.

-Men mamma, den flög förbi fågeln, och fågeln gjorde ett konstigt ryck, och nu syns inte fjärilen mer.

-Jo då, den väntar säkert inne i busken.

Det var det.

Upprätt på fönsterbrädan står nu den nya larvburken, som kom för några dagar sedan. Snart börjar det hela om igen. Och det jag lärde mig var väl att

det inte är målet, utan resan som är livet.

Varav hjärtat är fullt

Ja, den yngstas pappa stack för snart tre veckor sedan. Vi har haft det jobbigt under lång tid, och så fick han nog och gav sig av efter ett helt bisarrt bråk.

Sedan dess har jag roddat henne på heltid och de större på mer än halvtid - de är hos sin pappa något mindre än hälften av tiden. Jag älskar fortfarande den yngstas pappa. Jag tror vi kallar honom M från och med nu. Går enklare att skriva än "den yngstas pappa". Jag älskar fortfarande M, men det är fan så svårt.

Han är egocentrisk, självupptagen, helt upptagen av sin egen kris. Han ser inte sin egen skuld, han tror att våra problem beror enbart på mig. Han är också varm, luktar underbart gott, är rolig, skärpt, inkännande och tidvis mogen. Jag vill att vi skall fortsätta ihop, han är ambivalent. Jag tänker mig att han nog visst vill, men tror inte han vågar. Vi har börjat i terapi och det är bra för oss - för mig.

Fattar egentligen inte hur jag orkar älska honom och fundera på honom. Jag är upptagen av barn och hem dygnet runt. Men jag tänker på honom. Vill ha honom i mitt liv, men vet inte riktigt hur efter allt som har hänt.

Första inlägget!

Har lånat en kamera. Har en del att säga, har fått barnen i säng. Har lite tid vid datorn. Jag börjar. Nu.

Måste fundera på hur privat jag skall vara. Hur brukar man vara? Kan man vara anonym? Hjälp!

Kanske är det här och nu jag skall slå an tonen för bloggen. Berätta om mina intressen och vad jag hakar upp mig på.

Eller så får det bli i nästa inlägg.