Fotbolls-VM som tidslinje

Dags för fotbollsVM igen! Jag älskar fotbollsVM. Min TV står i garderoben men kommer fram på melodifestivalen och fotbollsVM (+ EM). Så på fredag skall den fram, och så skall jag sitta klistrad framför ivorianernas Drogba och Lagerbäcks Nigeria. Framför allt skall jag se och heja på Danmark. Lilla As pappa M är dansk, så Danmarks sak är vår.

När min äldsta dotter F var nyfödd var det fotbollsVM, sommaren -98. Jag satt i vår lägenhet och ammade i soffan framför matcherna och tänkte att nästa gång det bär av är hon fyra år. Fyra! Det kändes som en oändlighet. Men alla som har barn vet att den äldre generationens ständiga klyscha är sann: det går så fort! Så mycket snart var det 2002 och dags igen. F var fyra och jag hade en ny bebis i magen. Dessutom hade vi köpt hus och hunnit krisa rejält.

Här någonstans började jag ana hur fort ett barnliv går. Nästa gång är F 8 år, tänkte jag, och sedan är det bara 12, 16 och 20 kvar innan hon flyttar från mig.

När hon var 8 hade lillan E hunnit bli 3, och jag och barnen följde VM från vår lägenhet. Vi hade alltså hunnit separera vid det laget. Sorgligt, och verkligen inte vad jag tänkte under Fs första VM. Vi hängde ut en handduk med sverigeflaggan från balkongen varje gång Sverige spelade match, och hörde vrålen av lycka eka över en sommartom stad när Sverige gjorde mål. Så kom tanken åter- nästa gång är hon 12. F-n vad fort det går.

Nu är det dags igen. F är 12 och vi har lämna vår lilla lägenhet för ett liv i huset med M. Jag har fått en ny bebis, och M har hunnit lämna oss igen... F är 12 år och jag tänker att hjälp, nu har jag färre VM kvar än jag har haft med henne. Samtidigt får jag viss tröst i att se hur mycket som händer mellan två VM.

Vad har hänt nästa gång? Nästa gång är F 16 (!), E 11 och A fyra. Nu vet jag hur fort det går.